2

Ni vet den där känslan när ingen lyssnar på vad vi säger. Man försöker höras och höja rösten för att få fram dom där orden som man vill att någon annan ska höra, men på något sätt så är det ändå ingen som hör. Eller så blir man avbruten mitt i en mening för att det man ska säga inte anses vara lika viktigt som något någon annan ska säga.
Det gör att man uppfattas som tyst och deprimerad. Som att man inte har någon personlig åsikt att säga om saker och ting. Det är bland det värsta jag vet och det händer bara oftare och oftare för varje dag som går.
Jag är en tjej med åsikter, jag är en tjej som vill höras och synas men ändå är det ingen som lyssnar. Jag har aldrig varit den tysta i min nuvarande klass. Det är jag som vågar säga vad jag tycker och tänker men nu sitter jag bara tyst på en stol och väntar på att skoldagen ska ta slut.